Under sommaren har vi besökt Blekinge och Kronobergs län för att fördjupa oss i vattenkraftens kulturhistoriska betydelse. Läs gärna om vår resa och de fantastiskt fina platser vi besökt.
Övre och Nedre Fridafors
Solen skiner och vattnet är spegelblankt när vi anländer i Blekinge. Solen har följt oss hela vägen från Göteborg och vi har hunnit med en frukost på vägen. Vårt första stopp är Fridafors innan vi besöker Mörrum för att avsluta vår fältresa i Huseby.
Mörrumsån är utöver en av världens mest kända laxälvar även ett vattendrag av betydelse för elproduktion. Här finns flera vattenkraftverk, ett av dem – Övre Fridafors – byggdes redan 1894 i byn Bjällernäs och tillika fors i Mörrumsån i samband med industrialiseringens inträde i Sverige. Namnet Fridafors refererar till vad som planerades bli ett industriområde och där en kimröksfabrik skulle byggas. Fabrikören Gustav Gråberg insåg värdet i att bygga en fabrik med tillgång till både vattenkraft och skog men fick inte banklånet beviljat. Hans fru Frida ansåg banken som mera pålitlig och hon gick därför in som låntagare i stället för sin make, därav namnet Fridafors som sedermera gav upphov till Fridafors samhälle.
Kulturhistorisk värdering av Nedre Fridafors vattenkraftverk anger fabriksbyggnadernas utformning och placering vid vattnet och bland annat kraftverkets in- och utloppskanal som värdefulla kulturarvsinslag i miljön. Enligt Länsstyrelsen Blekinge är Övre Fridafors en “[T]ydlig industriell miljö som visar på industrialismens utveckling, uppgång och fall under en period på 100 år” (Länsstyrelsen, 2016). Tillsammans med kraftverket Övre Fridafors som byggdes 1907 och värderas vara av högt kulturhistoriskt värde på grund den tidstypiska arkitektoniska utformningen med det röda teglet, fönstrens form och kraftverkets vattenmagasin, intagsluckor och utloppskanal. Enligt Länsstyrelsen Kronoberg är Övre Fridafors välbevarad som med sina bevarade äldre och mer sentida maskiner har ett teknikhistoriskt värde.
Mörrums Kronolaxfiske
Besöket till Mörrum gjordes på en vacker tisdagsförmiddag. Solen sken och vattnet glimrade i Mörrumsån när det passerade pilträden som kantar ån och sen dök ner under gångbroarna utanför Laxens Hus. I ett halvlugnt parti omgivet av strömmande vatten försökte två gäss hitta stadigt fotfäste på åns botten. Utöver de fina fiskemöjligheterna i ån så är Laxens Hus med kringliggande natur onekligen ett vackert besöksmål även för den icke fiskeintresserade.
Fisket i Mörrumsån sträcker sig dock långt tillbaka. I Valdemar II:s jordebok omnämns fisket redan 1231. Det tidiga fisket i ån tillhörde både den danska och svenska Kronan men har genom åren har fiskerättigheterna pantsatts eller arrenderats ut. Enligt tradition sattes hovfisket igång 5 april och notdragningen skedde från den 11 maj. Det var en stor sevärdhet och människor samlades längst stranden för att uppleva årets första notdrag. Idag är den 11 maj Mörrums nationaldag, med en stadsfest och festival. Många kommer fortfarande till laxens hus för att kolla på notdragningen.
Utöver notfiske var utplacering av laxkar en vanlig fiskemetod. Dessa kar kunde bestå av tre- eller fyrkantiga inhägnader med en V-formad gallergrind, vid utgången mittemot fanns också en gallergrind och när en fisk väl simmat in i fällan gjorde strömmarna i vattnet det svårt för fisken att ta sig ut. I lugnare vatten var dessa ofta tillverkade av enklare risflätade staket, i strömt vatten var de fasta anordningar. Lämningar från dessa laxkar finns fortfarande kvar, liksom lämningar från flottningsrännor.
Fiske med håv har också förekommit i Mörrumsån. Håvkarlar stod då på Kungsbron med långa håvar som snabbt rycktes upp när en lax eller havsöring simmat in i håven. Håvfisket upphörde under 1960-talet.
Sedan 1941 bedrivs fisket i Mörrumsån som en ren sportfiskedestination med besökande rekreationsfiskare från hela världen, och det kommersiella fisket har alltjämt upphört. Idag sker premiärfisket i Mörrumsån sista lördagen i mars och pågår till sista september. Människor vallfärdar från när och fjärran till Mörrum för chansen att dra upp några av världens mest storväxta laxar och havsöringar (den största spöfångade laxen vägde 26,72 kilo och i Guinness rekordbok kan man läsa om en havsöring på 18 kilo!). Premiären är en familjefest med utställare på plats och ett startskott som markerar att fisket är i gång. Årligen besöks Mörrums Kronolaxfiske av cirka 250 000 besökare!
Huseby bruk
Huseby bruk är idag känt för sin storslagna och stämningsfulla julmarknad under vintertid, men även som populärt turistmål under sommaren med guidade turer som tar en tillbaka mer än 100 år i tiden till 1900-talets början, då Joseph Stephens ägde bruket. För att få en bättre bild utav brukets historia gick vi med i två guidade visningar, en där Huseby Bruks generella historia berättades och en om stataren Anton, som var den sista generationen arbetare att få husrum och mat som lön på bruket. På den här tiden var Huseby som störst, sett både till arbetare, areal och byggnader och hade flertalet arbetarbostäder, butiker, smedja med masugn, gjuteri, stall, såg, snickeri, hyvleri, mejeri, turbiner till elproduktion och herrgården på ägorna. Senare i tiden,1934 kommer hans dotter Florence Stephens att ta över bruket, och vid sin död testamenteras bruket och marken till staten. Detta gör att bruket idag är ett byggnadsminne och är öppet för allmänheten att lära sig om bruket och början av 1900-talets sätt att leva.
Men bruket och byn har anor ännu längre än Joseph och Florence Stephens tid, mellan sjöarna Salen och Åsnen som vid den tiden hette Hosaby, har man kunnat lokalisera en by från 1400-talet, och där bruket sedan byggdes. Inflytelserika personer ägde gårdar på den här platsen vid den här tiden, bland annat en riddare vid namn Magnus Sture och Biskopen i Växjö. På 1600-talet anlade kungasonen Karl Karlsson Gyllenheim ett järnbruk i Huseby, och det var starten på en era där det tillverkades järn här i cirka 300 år. Detta gick tack vare tillgång till ved från de småländska skogarna som kunde omvandlas till kol för att elda i masugnarna, sjömalm från de intilliggande sjöarnas bottnar och Mörrumsån, även kallad Helige å som möjliggjorde transporter och gav vattenkraft till produktionen med masugn, smedjor och gjuteri. I dessa tillverkades sättugnar, kanoner och tackjärn.
Järnbruket tillverkade flera tiotusentals sättugnar under de 300 åren som bruket var i gång. Här låg också, vilket visas på kartor från den tidens ägare Gyllenheim lät upprätta, både mjöl- och sågkvarn. Den kvarnen som finns på gården idag stod klart 1828 uppfört utav dåvarande ägarna grevarna Hamilton, som även expanderade bruket med bostäder och rustade upp bruket. Ägarna Hamilton uppförde även flertalet bostäder vid Bruksgatan och även herrgården som idag även kallas för slottet, och de byggnader som de uppförde är många som står kvar än idag. Kvarnen drevs utav fyra vattenhjul.
År 1867 köptes bruket utav Joseph Stephens och hans fru Elisabeth Stephens där den samhälleliga utvecklingen ledde till att jordbruket och träindustrin växte, och även på Huseby bruks ägor. Sågen flyttades från kvarnen till där den står idag, en till kanal grävdes och ett till större sågverk anlades. Även invallning skedde vid den här tiden för att torrlägga marken och möjliggöra för utökat jordbruk, och en Arkimedes-skruv byggdes därav 1844 för att skruva upp vatten från Helga å. Huset där ett transmissionshjul som hörde till Arkimedes-skruven fick ett hus byggt till sig, i stil utav ett lusthus som finns kvar än idag.
Den sista privata ägaren av Huseby Bruk var Joseph och Elisabeths äldsta dotter Florence Stephens, och eftersom hon inte gifte sig ville hon bli kallad för fröken Florence. Hon var uppfostrad enligt den tidens ideal och kunde uppföra sig salongsmässigt, dock hade hon aldrig fått utbildning i hur hon skulle förvalta ett gods vilket gav henne stora ekonomiska problem under tiden hon drev godset, hon blev därför beroende av förvaltare och personer som kunde sköta bruket och ägorna. Tyvärr blev fröken Florence svindlad på stora summor pengar, som idag kallas för Husebyskandalen. Jordbruket började misskötas och en systematisk skogsskövling pågick, samtidigt som flertalet rådgivare och förvaltare undergrävde ekonomin. Fröken Stephens blev omyndigförklarad av kommunfullmäktige 1956 på grund av att ha misskött ägorna och kort därefter startade rättsliga processer mot Berl Gutenberg, en man med en historik av flertalet brott och som var hennes förvaltare under en tid som blev senare dömd för att ha svindlat fröken Florence på pengar. Även dåvarande prins Carl J:r som var en god vän till Stephens, men som även han utnyttjat Stephens ekonomiskt var i rätten och erkände brott men som frigavs då han inte ansågs har förstått sitt brottsliga handlande. År 1976 blev hon åter myndigförklarad på grund av ändringar i lagen som gjorde att personer inte längre kunde vara omyndigförklarade på grund av ekonomisk okunskap, och kunde testamentera bruket till staten med önskan om att påminna kommande generationer om alla människor som bott och verkat på platsen. 1979 gick Florence bort, nästan 98 år gammal.
Källor:
Länsstyrelsen. (2016). Vattenankutna kulturmiljöer vid Mörrumsån. Länsstyrelsen Blekinge län. Dnr. 436-467-16.